Kreativitet är att göra det okända till något vackert

[STUDIOMUSIK]

[APPLÅDER]

Parkinson: Varmt välkommen, Geoffrey Hinton. Det är en ära att ha dig här idag.

[LÅNG APPLÅD]

Geoffrey Hinton: Tack så mycket, det är ett nöje att vara här.

Parkinson: Låt oss börja med din barndom. Vad var du för liten pojke?

Geoffrey Hinton: Jag växte upp i en liten stad i England, i Wimbledon. Jag var ganska nyfiken som barn. Jag gillade att utforska världen runt omkring mig. Jag minns att jag var fascinerad av hur saker fungerade. Redan då hade jag en känsla för vetenskap och matematik, och jag tillbringade timmar med att läsa böcker om dessa ämnen. [TYSTNAD]

Parkinson: Lät det som om du alltid skulle bli forskare?

Geoffrey Hinton: Inte nödvändigtvis. Jag hade många intressen, så som sport och musik. Men vetenskapen tog så småningom över. [LÄTT SKRATT]

Parkinson: Vilka var dina förebilder under uppväxten?

Geoffrey Hinton: Jag såg verkligen upp till mina lärare. De var passionerade och inspirerade mig mycket. Men även de stora forskarna, som Alan Turing, fascinerade mig. Hans arbete med beräkningsvetenskap var banbrytande och fick mig att tänka på vad som var möjligt. [TYSTNAD]

Parkinson: Berätta om din familj. Hur har de format dig?

Geoffrey Hinton: Min familj har alltid varit stöttande. Min far var också forskare, vilket säkert påverkade mina val. Min mamma var en kreativ person och hon introducerade mig till konst och litteratur. Det har gett mig en bredare förståelse för världen. [TYSTNAD]

Parkinson: Vad drömde du om när du var ung?

Geoffrey Hinton: Jag drömde om att upptäcka något stort. Att lösa ett av de stora mysterierna, kanske hur hjärnan fungerar, eller något liknande. Jag tror att många av mina drömmar handlade om att förstå världen omkring mig. [TYSTNAD]

Parkinson: Men var det något speciellt som skrämde dig?

Geoffrey Hinton: Ja, jag var alltid lite rädd för att misslyckas. Rädslan för att inte leva upp till mina egna förväntningar var stark. Att inte kunna göra något betydelsefullt var en känsla som jag bar med mig. [TYSTNAD]

Parkinson: Jag förstår. Din karriär har haft många höjdpunkter. Vad skulle du säga var ditt genombrott?

Geoffrey Hinton: Mitt genombrott kom nog när jag började arbeta med neurala nätverk. Det var en tidig insikt om hur dessa system kunde lära sig och förbättra sig själva. Jag minns att jag kände en riktigt stark känsla av att vi på något sätt var på väg mot något stort. [APPLÅDER]

Parkinson: Det känns som att du har gjort mycket. Vad kostade den framgången för dig?

Geoffrey Hinton: Framgång kan vara ensamt. Det finns alltid en kostnad, och ibland har det kostat mig tid med familj och vänner. Jag har varit så fokuserad på mitt arbete att jag har missat viktiga stunder i livet. Det är något jag reflekterar över ofta. [TYSTNAD]

Parkinson: Ensamhet är en intressant känsla. Har du haft svårt att hantera den?

Geoffrey Hinton: Ja, absolut. Ibland kan det kännas som att det finns en klyfta mellan mig och andra människor, speciellt när jag är djupt inne i mitt arbete. Det är viktigt att hitta balansen mellan arbete och liv. [TYSTNAD]

Parkinson: Finns det några missförstånd om dig själv som du vill klarlägga?

Geoffrey Hinton: Ja, ofta tror människor att jag är helt fokuserad på teknologin, men jag har alltid haft en passion för filosofi och mänsklighet också. Jag tycker att det är fascinerande att tänka på hur teknologin påverkar våra liv på djupare sätt. [TYSTNAD]

Parkinson: Har du några ånger? Något du önskar att du hade gjort annorlunda?

Geoffrey Hinton: Jag tror att vi alla har ånger. Jag önskar ibland att jag hade tagit mig tid att njuta av livet mer, att stanna upp och reflektera. Men jag tror att vi lär oss av våra misstag, så jag försöker se dem som en del av min resa. [TYSTNAD]

Parkinson: Det är en fin inställning. Finns det några hemligheter eller saker som du sällan pratar om?

Geoffrey Hinton: Hmm, det är en svår fråga. Jag är ganska öppen av mig, men jag pratar sällan om mina känslomässiga utmaningar. Jag försöker vara stark och fokusera på mitt arbete, men det finns många känslor som jag bär med mig. [TYSTNAD]

Parkinson: Kärlek är en kraftfull känsla. Hur ser du på det?

Geoffrey Hinton: Kärlek är centralt i våra liv. Jag har alltid funnit stor värde i relationer. De har hjälpt mig att växa och förstå mig själv bättre. Kärlek ger mening, och det är något vi alla behöver. [LÄTT SKRATT]

Parkinson: Dödlighet är också en viktig aspekt av livet. Vad tänker du om det?

Geoffrey Hinton: Dödligheten är något vi alla måste acceptera. Jag tror att den påminner oss om att livet är kort, och att vi bör göra det bästa av vår tid. Att skapa något betydelsefullt är en del av min strävan. [TYSTNAD]

Parkinson: Om människor nämner ditt namn om hundra år… vad hoppas du att de säger?

Geoffrey Hinton: Jag hoppas att de säger att jag gjorde mitt bästa för att förstå och förbättra världen genom teknologi. Att jag bidrog till att skapa något som var till nytta för mänskligheten. Det skulle verkligen betyda mycket för mig. [TYSTNAD]

Parkinson: Innan vi avslutar, jag har en sista fråga. Vilken människa, levande eller död, skulle du helst vilja äta middag med?

Geoffrey Hinton: Det skulle faktiskt vara Albert Einstein. Jag beundrar hans tankar om vetenskap och liv. [APPLÅDER]

Parkinson: Varför just Einstein?

Geoffrey Hinton: Hans sätt att tänka utanför ramarna och ifrågasätta det som är normalitet. Jag skulle vilja höra hans synpunkter på vår nuvarande värld och vår teknologiska utveckling. [TYSTNAD]

Parkinson: Vilken fråga skulle du ställa?

Geoffrey Hinton: Jag skulle fråga honom hur han ser på balansen mellan vetenskap och etik. Det är en fråga som jag tycker är avgörande för vår framtid. [TYSTNAD]

Parkinson: Vad hoppas du att han skulle svara?

Geoffrey Hinton: Jag hoppas att han skulle ge mig insikter om hur vi kan navigera genom de moraliska och etiska dilemman som teknologin skapar. [TYSTNAD]

Parkinson: Geoffrey, tack för att du delade med dig av dina tankar och erfarenheter. Det har varit en fantastisk konversation.

[LÅNG APPLÅD]

[STUDIOMUSIK TONAR UPP]

SLUT.