AI-simulerad intervju. Gästens repliker är dramatiserade och inte autentiska uttalanden.

Alex Webb: George, jag måste börja med en fråga om Jar Jar Binks. 1999, London-premiären för The Phantom Menace: du möttes av stående ovationer – men också, redan då, viskningar om ”den där karaktären”. Fanns det någonsin en stund när du ångrade Jar Jar?

George Lucas: Nej. Aldrig. Folk projicerar alltid sina egna förväntningar. Jar Jar var för barn. Om vuxna inte gillade honom, tja, det var inte för dem. Jag har gjort filmer för tolvåringar sedan 1977.

Alex Webb: Men du måste ha anat vidden av reaktionen? Internet exploderade ju.

George Lucas: Internet var nytt då. Jag var inte intresserad. Jag var aldrig där för att vara populär på nätet. Jag ville berätta historier. Om folk skriker på nätet är det deras problem. Det är inte film.

Alex Webb: Känner du att missförstånd är ett slags tema för din relation till publiken?

George Lucas: Absolut. Jag har alltid blivit missförstådd. ”THX 1138” – folk hatade det, då. ”American Graffiti” – ingen ville göra den. ”Star Wars” – de trodde jag var galen. Du vänjer dig.

Alex Webb: Men när är det du inser att missförståndet faktiskt är massivt, att du är på väg mot något oväntat?

George Lucas: När du ser folk gråta, skratta, eller bli arga på saker du tagit ur ditt huvud. Då vet du att du träffat en nerv. Jag gillar det där. Jag gillar när folk tycker om eller hatar det. Det värsta är när ingen bryr sig.

Alex Webb: Fick du någon gång lust att bara göra något helt annorlunda, för att motbevisa kritikerna?

George Lucas: Jag gör alltid det jag vill göra. Men det finns en myt om att jag är någon slags Hollywoodprodukt. Jag är knappt i Hollywood. Jag bor i Marin County. Jag finansierade mina filmer själv, så ingen kunde säga till mig vad jag skulle göra.

Alex Webb: Så den där ökända myten om ”kontrollfreaket Lucas” – har folk rätt eller fel?

George Lucas: ”Kontrollfreak” betyder att man har en vision. Jag ville göra filmer på mitt sätt. Om det gör mig till ett freak, fine. Jag är hellre det än att kompromissa med min berättelse.

Alex Webb: Men det måste ju ha varit ensamt ibland. Du blev ju nästan en symbol för isolering i indiefilmvärlden – och ändå byggde du ett helt imperium kring ”Star Wars”.

George Lucas: Det är ensamt ibland. Men film är ensamt på sitt sätt. Du sitter där, stirrar på scener, klipper, gör om. Men det är också lagarbete. ”Star Wars” förverkligades av tusentals människor, inte bara mig. Men idén… den är alltid ensam i början.

Alex Webb: Hur mycket av Star Wars är egentligen du?

George Lucas: Det är svårt att säga. Jag byggde universumet, karaktärerna, reglerna. Men så fort man släpper ut det, så blir det allas. Folk läser in vad de vill. De hittar sin barndom, sin politik. Det är både fantastiskt och frustrerande.

Alex Webb: Vad är mest frustrerande?

George Lucas: När folk lägger ord i min mun. Politiska tolkningar, konspirationsteorier om varför jag döpte någon karaktär på ett visst sätt. Ofta är det mycket enklare än så.

Alex Webb: Kan du ge ett konkret exempel?

George Lucas: ”Han shot first”. Folk gör det till ett statement om moral eller politik. Det var bara en fråga om karaktärens utveckling i klippningen. Jag ville mjuka upp Han Solo. Ibland är det bara så enkelt. Jag försökte göra honom mer hjälte, mindre skurk.

Alex Webb: Du sålde Lucasfilm till Disney 2012. Jag vet att du har beskrivit det som att sälja sitt barn till slavägare. Kan du vara brutalt uppriktig: vad ångrar du mest med det beslutet?

George Lucas: Jag sålde för att jag ville göra annat. Men det var svårt. Jag förlorade kontrollen över mina karaktärer och min värld. De gjorde filmer jag inte skulle gjort. Men, det är deras nu. Jag kan inte titta på dem. Det är smärtsamt.

Alex Webb: Har du sett någon av Disneys Star Wars-filmer?

George Lucas: Jag såg ”The Force Awakens”. Det var allt. Jag orkade inte titta på fler. De är fina, det är inget fel på dem, men det är inte min berättelse längre.

Alex Webb: Känner du dig snuvad på möjligheten att avsluta sagan på ditt eget vis?

George Lucas: Klart. Jag hade idéer för en ny trilogi. Mindre action, mer filosofi, mer om mikroskopiska varelser och kraften. Men Disney ville göra filmer för fansen. Det är inte fel, men det är inte vad jag ville.

Alex Webb: Din vision om ”midichlorians” och kraftens biologi blev ju också extremt kontroversiell. Varför insisterade du på att ge Kraften en vetenskaplig förklaring?

George Lucas: Folk gillar mysterier tills de får svar. Jag tänkte alltid på Kraften som något både andligt och biologiskt. Det är så universum fungerar. Jag ville expandera mytologin, göra den mer komplex. Folk gillade inte det – för att de ville behålla sin barndoms magi. Men så är det alltid.

Alex Webb: Vad är det största missförståndet om dig som person?

George Lucas: Att jag bara bryr mig om teknik. Jag bryr mig om berättelser. Teknik är bara ett verktyg. Men alla pratar om ILM, effekter, ljudsystem. De glömmer att utan en bra berättelse har du ingenting.

Alex Webb: Men ibland känns det ändå som om du trivs bäst i maskinrummet – med tekniken, ljudet, de små detaljerna?

George Lucas: Absolut. Jag gillar maskiner. Men det är bara för att de hjälper mig berätta saker ingen annan kan. När jag började fanns det inga datorer. Vi fick bygga allting själva. Det är kul att få saker att funka. Men jag har aldrig gjort teknik för teknikens skull.

Alex Webb: Du har sagt att ingen kommer göra filmer som ”Star Wars” på det gamla sättet igen. Hur ser du på dagens filmbransch, där datorgenererade bilder är överallt?

George Lucas: Det är inget fel på digitala verktyg. Problemet är när folk tror att teknik kan ersätta fantasi. Jag ser filmer nu som är otroligt vackra, men tomma. Det är lätt att glömma karaktärerna. Du måste ha hjärta.

Alex Webb: Kan du vara ärlig – är det något du själv skulle göra annorlunda om du fick börja om?

George Lucas: Jag skulle kanske inte gå tillbaka och förändra så mycket i originalfilmerna. Jag förstår varför folk blev upprörda. Men samtidigt – det var mina filmer. Om en målare vill måla om sin tavla, varför ska han inte få göra det?

Alex Webb: Den där parallellen funkar ju bara om tavlan inte är på Louvren, eller?

George Lucas: Ja, men jag ägde Louvren! Jag byggde den.

Alex Webb: Okej, touche. En sak till: du har varit väldigt tydlig med att ”Star Wars” handlar om politik – att Palpatine är inspirerad av Nixon, att republiken faller inifrån. Tror du publiken förstår de parallellerna idag?

George Lucas: Några gör det, men de flesta vill bara ha rymdskott. Det är okej. Jag byggde in politiken för den som vill se. Men filmer ska vara öppna för tolkning. Om någon bara vill se Ewoker, fine.

Alex Webb: Du har fått kritik för att de senare filmerna var ”för politiska”. Kan du förstå den kritiken?

George Lucas: Det säger mer om publiken än om mig. Världen är politisk. Jag skriver det jag ser. Om någon inte vill ha politik i sin underhållning, då får de titta på något annat.

Alex Webb: Om du hade haft samma frihet och teknik idag som när du startade – vad hade du gjort annorlunda?

George Lucas: Jag hade gjort mindre filmer. Personliga projekt. Mer experiment. Men dagens Hollywood är för dyrt och för riskavert. Jag skulle hålla mig utanför, tror jag.

Alex Webb: Du talar ofta om barns fantasi, men du är känd för att vara rätt bister mot vuxna som vill leva kvar i barndomen via popkulturen. Är du trött på fansen?

George Lucas: Nej, jag är inte trött på fansen. Jag är trött på förväntningar. Folk vill att jag ska ge dem deras barndom tillbaka, men det är omöjligt. Jag gjorde filmer för en ny generation, inte för att återskapa gamla minnen.

Alex Webb: Händer det att du ångrar att du skapade något så ikoniskt – att du fastnade i din egen saga?

George Lucas: Det är en välsignelse och en förbannelse. Jag är tacksam – men ibland vill man bara göra något annat. Men folk ser alltid ”Star Wars” först, George Lucas sen.

Alex Webb: Du har kallats ”The Maker” av fansen. Gillar du det smeknamnet?

George Lucas: Det är smickrande, men jag är bara en kille som gillar att bygga saker. Jag är inte en gud. Jag råkar ha byggt ett universum folk gillar.

Alex Webb: Om du fick bjuda in valfri karaktär från Star Wars till middag – vem skulle du välja? Och vad skulle du fråga?

George Lucas: Yoda. Det finns alltid något nytt att lära sig av honom. Jag skulle fråga om tålamod. Jag är otålig. Han är inte det.

Alex Webb: Sista frågan, George – är du lycklig nu?

George Lucas: Ja. Jag får bygga museum, stödja filmutbildning, se mina barn växa. Jag har fått göra vad jag vill. Det är mer än de flesta får. Men… ibland saknar jag att sitta ensam i klipprummet, finjustera en scen, utan att någon tittar på över axeln.

Alex Webb: Så, om jag knackar på din dörr om tio år – hittar jag dig med ett nytt manus, eller med ett modelljärnvägsbygge?

George Lucas: Förmodligen båda. Men ingen Jar Jar, det lovar jag.

av WebbX

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *