Att förstå framtiden kräver mod och öppenhet.

[STUDIOMUSIK]

[APPLÅDER]

David Parkinson: Varmt välkomna till dagens program! Idag har vi en verklig pionjär inom artificiell intelligens här med oss. En man vars arbete har förändrat våra liv och sprängt gränserna för vad vi trodde var möjligt. Låt oss tillsammans ge ett stort välkomnande till professor Geoffrey Hinton!

[LÅNG APPLÅD]

Geoffrey Hinton: Tack så mycket. Det är verkligen en ära att vara här.

David Parkinson: Vad härligt att ha dig här. Låt oss börja med din barndom. Vad minns du tydligast från den tiden?

Geoffrey Hinton: Jag växte upp i ett ganska intellektuellt hem. Min far var professor i matematik och min mamma var också lärare. Jag fick tidigt en känsla för vad det innebar att tänka kritiskt och ifrågasätta saker. Jag minns hur jag ställde en massa frågor som barn och hur mina föräldrar alltid uppmuntrade mig att söka svar.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Så intressant! Har du någon specifik minnesbild från din barndom som står ut?

Geoffrey Hinton: Ja, det finns en speciell händelse. Jag minns när jag som sjuåring upptäckte en gammal dator i ett förråd. Jag blev helt fascinerad. Det var som att jag hade hittat en ny värld. Jag plockade isär den och försökte förstå hur den fungerade. Det var nog där min fascination för teknologi började.

David Parkinson: Vilken fantastisk historia! Hur har din familj påverkat dig i din karriär?

Geoffrey Hinton: De har alltid varit otroligt stödjande. Jag minns att min pappa hade många böcker om matematik och logik. Varje gång jag inte förstod något, satt han gärna ner med mig och förklarade det på olika sätt. De har alltid uppmuntrat mig att följa mina passioner, även när jag ville dyka ner i något så abstrakt som AI.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det verkar som att du hade ett fantastiskt stöd. Kommer du ihåg din första dröm, kanske något du ville bli?

Geoffrey Hinton: Jag ville alltid bli vetenskapsman. Men det var egentligen inte en speciell dröm, utan mer en känsla av att jag ville förstå universum och hur saker fungerar. Jag minns att jag var djupt fascinerad av biologisk intelligens och hur det skulle vara möjligt att återskapa det i maskiner.

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: Så du var en liten filosof redan då! Men hade du några rädslor också?

Geoffrey Hinton: Ja, det hade jag. Jag var rädd för att misslyckas, framför allt med att leva upp till de förväntningar som sattes av mig själv och andra. Det var alltid en oro över att inte kunna bidra med något meningsfullt. Jag tror att det är en vanlig känsla bland många forskare.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är verkligen förståeligt. Men när kom ditt genombrott, den tid då folk började uppmärksamma ditt arbete?

Geoffrey Hinton: Många skulle nog säga att det var när vi utvecklade djupa neurala nätverk. Det var en tidig forskning på 80-talet, men det var först på 2000-talet som det verkligen började få genomslag. Jag minns att vi kämpade med att få andra att förstå potentialen. Men när de väl såg resultaten, då vände allt.

[APPLÅDER]

David Parkinson: Det måste ha varit en otrolig känsla! Men vad kostade framgången dig? Var det något du tvingades offra?

Geoffrey Hinton: Ja, det är en intressant fråga. Jag skulle säga att det är en balansgång. Jag jobbade extremt mycket, och det kostade på mina personliga relationer. Jag var ofta borta från familjen och missade viktiga stunder. Det är något jag ångrar, men å andra sidan såg jag också den större bilden av vad vi kunde åstadkomma.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det låter som en svår balansgång. Har du känt dig ensam i din resa?

Geoffrey Hinton: Ja, ibland. Det finns få människor som verkligen förstår det man gör på en djup nivå. Många gånger kände jag att jag var i min egen bubbla, där jag försökte lösa problem som ingen annan ens tänkte på. Det kan vara ensamt, men på samma gång ger det en stor känsla av syfte.

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: Jag kan bara föreställa mig. Vilka missförstånd har du stött på i ditt arbete?

Geoffrey Hinton: Ett stort missförstånd är att folk ofta avfärdar AI som något som bara görs för att ersätta människor. Många förstår inte att målet egentligen är att skapa system som kan komplettera mänsklig intelligens. Det handlar om samarbete mellan människa och maskin, inte om att ta över.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är en viktig punkt. Finns det något du ångrar när du ser tillbaka på din karriär?

Geoffrey Hinton: Ångrar kanske inte, men skulle kunna önska att jag hade haft mer tid för de nära och kära. Ibland kände jag att jag kunde ha varit mer närvarande. Men samtidigt vet jag att jag har bidragit till något större än mig själv.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det verkar som du har en bra insikt om det. Har du några hemligheter, något du sällan pratar om?

Geoffrey Hinton: Jag tror att det är viktigt att vara öppen över att vi alla har brister. Jag är ingen superhjälte. Jag har mina egna osäkerheter och rädslor. Det är något jag sällan visar, eftersom jag arbetar i en så teknisk och akademisk miljö. Men jag vill verkligen att människor ska veta att även de framgångsrika kämpar.

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: Det är en upplyftande sak att dela med sig av. Men när det kommer till kärlek, vad betyder den för dig?

Geoffrey Hinton: Kärlek är en grundläggande del av livet. Jag har haft turen att ha människor omkring mig som bryr sig. Kärlek har alltid fungerat som en stark motivation för mig, både i mitt arbete och i mitt personliga liv. Det är viktigt att ha den typen av stöd, särskilt när man står inför svårigheter.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är vackert sagt. Dödlighet är något vi alla måste konfrontera. Vad tänker du på när det gäller din egen dödlighet?

Geoffrey Hinton: Jag tänker att vi alla kommer att lämna ett arv. Vad som verkligen spelar roll är hur vi lever medan vi är här. Jag hoppas att mitt arbete kommer att inspirera nästa generation att fortsätta utforska och förbättra världen med teknik.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Vad skulle du vilja bli ihågkommen för?

Geoffrey Hinton: Jag hoppas att folk ser mig som någon som bidrog till att flytta fram gränserna för förståelsen av intelligens. Jag vill att mitt arbete ska inspirera och hjälpa andra att tänka djärvt. Kanske att jag är någon som trodde på potentialen i teknologi för att förbättra världen.

[APPLÅDER]

David Parkinson: Nu har jag en sista fråga till dig. Om du fick välja en människa, levande eller död, att äta middag med, vem skulle det vara?

Geoffrey Hinton: Det skulle nog vara Albert Einstein. Hans sätt att tänka och hans insikter om universum inspirerar mig fortfarande.

David Parkinson: Varför just honom?

Geoffrey Hinton: För att jag skulle vilja förstå hur han nådde sina insikter. Jag skulle fråga hur han balanserade sitt praktiska arbete med sin djupa filosofiska förståelse för livet.

David Parkinson: Vilken fråga skulle du ställa honom?

Geoffrey Hinton: Jag skulle fråga honom hur han såg på framtiden. Vad han trodde var de största utmaningarna mänskligheten stod inför.

David Parkinson: Och vad hoppas du att han skulle svara?

Geoffrey Hinton: Jag hoppas att han skulle ge mig en känsla av hopp och en tro på att vi kan övervinna våra största hinder om vi verkligen engagerar oss och arbetar tillsammans.

David Parkinson: Om människor nämner ditt namn om hundra år, vad hoppas du att de säger?

Geoffrey Hinton: Jag hoppas att de säger att jag var en del av en rörelse mot en bättre framtid. Att jag hjälpte människor att förstå och använda teknologi för att förbättra deras liv, snarare än att se det som ett hot.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Tack så mycket för att du delade med dig av dina tankar och erfarenheter, Geoffrey. Det har verkligen varit en inspirerande och insiktsfull konversation.

[LÅNG APPLÅD]

[STUDIOMUSIK TONAR UPP]

SLUT.