Musik är livet, och livet är musik.

[STUDIOMUSIK]

[APPLÅDER]

David Parkinson: Varmt välkomna tillbaka till programmet, mina damer och herrar. Idag har vi en alldeles speciell gäst. Han är en legend inom musikvärlden, en ikon som har format en hel generation med sin röst och sin charm. Med oss idag har vi ingen mindre än Frank Sinatra.

[LÅNG APPLÅD]

Frank Sinatra: Tack, tack så mycket! Det är alltid en glädje att vara här.

David Parkinson: Låt oss börja med något väldigt personligt, om vi kan. Hur var din barndom?

Frank Sinatra: Jag växte upp i Hoboken, New Jersey. Det var en livlig plats, fullt av människor. Jag kom från en arbetarklassfamilj. Mina föräldrar kämpade för att få ihop det, men de hade alltid tid för mig. Musik var alltid närvarande i hemmet. Min mamma sjöng och min far, ja han hade en passion för jazz. Det var där allt började för mig.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det låter verkligen vackert. Finns det något ögonblick från din barndom som verkligen har stannat kvar hos dig?

Frank Sinatra: Ja, det finns ett minne som alltid kommer tillbaka till mig. Jag minns när jag hörde Bing Crosby sjunga. Det var som om världen stannade för ett ögonblick. Jag insåg att jag ville göra samma sak, att beröra människors liv med musik. [LÄTT SKRATT] Men jag visste också att det skulle bli en tuff väg att gå.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är en fin insikt. Vad var din första dröm?

Frank Sinatra: Åh, min första dröm? Jag ville bli stjärna. [LÄTT SKRATT] Jag ville ha en ljus framtid, men jag visste att jag var tvungen att kämpa för det. Jag började uppträda på små klubbar och barer, och jag fick min beskärda del av avvisanden. Men varje avvisning gjorde mig mer beslutsam. Jag ville verkligen lyckas. [TYSTNAD]

David Parkinson: Det måste ha varit en skrämmande tid. Vad var din största rädsla?

Frank Sinatra: Min största rädsla? Att misslyckas. [TYSTNAD] Jag var livrädd för tanken att ingen skulle vilja höra mig sjunga. Att jag skulle gå genom livet och inte lämna något efter mig. Det var en mörk tanke, men samtidigt var den en drivkraft. För varje gång jag steg upp på scenen var det som om jag tog en risk, en chans att bevisa mig själv. [LÄTT SKRATT]

[TYSTNAD]

David Parkinson: När kom ditt genombrott, och hur kändes det?

Frank Sinatra: Ah, mitt genombrott kom när jag fick chansen att sjunga med Tommy Dorsey. Det var som att plötsligt alla dörrar öppnades. [TYSTNAD] Jag minns att jag gick från att sjunga i små barer till att stå framför stora publikskador. Känslan av att se folks ansikten lysa upp när jag sjöng, det var magiskt.

[APPLÅDER]

David Parkinson: Vad kostade den framgången för dig?

Frank Sinatra: Det kostade mycket mer än vad jag trodde. [TYSTNAD] Det är en ensam väg, den här vägen av berömmelse. Jag förlorade många vänner, och ibland kände jag mig encelld. Konstigt nog, ju fler människor som kom in i mitt liv, desto mer ensam kände jag mig ibland. Jag hade alltid musiken, men det var svårt att hitta riktiga relationer. [TYSTNAD]

[TYSTNAD]

David Parkinson: Jag kan förstå varför. Vad var det största missförståndet om dig?

Frank Sinatra: Folk trodde ofta att jag var en kaxig, hård typ. [LÄTT SKRATT] Men innerst inne är jag bara en man som älskar att sjunga. Jag har alltid haft en mjuk kärna. Jag tror också att många missförstod min humor. När jag skämtade, tog folk det ibland på fel sätt. [TYSTNAD]

David Parkinson: Något som många kanske inte vet om dig?

Frank Sinatra: Jag älskade att laga mat. [LÄTT SKRATT] Det var något jag gjorde för att koppla av. Jag brukade alltid laga middag för mina vänner. Det var som en form av terapi för mig. Att skapa något personligt, något som jag verkligen kunde bjuda på. [TYSTNAD]

[TYSTNAD]

David Parkinson: Kärleken! Du har haft några betydelsefulla relationer under din livstid. Vad betyder kärlek för dig?

Frank Sinatra: Kärleken är allt. Utan kärlek är livet inte värt att leva. [TYSTNAD] Jag har upplevt den med hela mitt hjärta, och jag har också förlorat den. Kärleken kräver mod och sårbarhet. Varje gång jag älskat, har jag riskerat att bli sårad, men det är värt varje ögonblick. [TYSTNAD]

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: En djup insikt. Men hur ser du på dödlighet?

Frank Sinatra: Dödligheten är en del av livet. [TYSTNAD] Jag har förlorat många nära och kära, och det har gjort mig tacksam för varje dag. När man är ung känner man sig oförstörbar, men ju äldre man blir, ju mer inser man att varje ögonblick är en gåva. [APPLÅDER]

[TYSTNAD]

David Parkinson: Om du får bestämma, hur skulle du vilja bli ihågkommen?

Frank Sinatra: Jag vill bli ihågkommen som en man som älskade musiken och människorna runt omkring honom. [TYSTNAD] Jag hoppas att jag har gjort en skillnad i människors liv genom min musik. Om jag kan ge någon tröst eller glädje, då har jag gjort mitt jobb. [TYSTNAD]

[TYSTNAD]

David Parkinson: Nu till middagsfrågan. Vilken människa, levande eller död, skulle du helst vilja äta middag med?

Frank Sinatra: Åh, det är en svår fråga! Men jag skulle säga… [TYSTNAD] kanske Frank Lloyd Wright. Hans kreativitet och hans vision för design fascinerar mig. Tänk att kunna diskutera vad som inspirerade honom. [TYSTNAD]

David Parkinson: Varför just honom?

Frank Sinatra: För att han verkligen förstod att kombinera estetik med funktion. [TYSTNAD] Jag skulle fråga honom om hans tankar kring konst och hur han hanterade kritik. Det skulle vara otroligt intressant. [TYSTNAD]

David Parkinson: Vilken fråga skulle du ställa?

Frank Sinatra: Jag skulle fråga honom hur han behöll sin passion genom så många utmaningar. [TYSTNAD] Att vara artist handlar om att vara sårbar och att fortsätta skapa trots motgångar.

David Parkinson: Vad hoppas du att personen skulle svara?

Frank Sinatra: Jag hoppas på visdom, något som kan inspirera mig att fortsätta framåt. [TYSTNAD]

[TYSTNAD]

David Parkinson: Om människor nämner ditt namn om hundra år… vad hoppas du att de säger?

Frank Sinatra: Jag hoppas att de säger att jag levde fullt ut, att jag älskade, och att jag berörde deras liv genom musiken. [TYSTNAD]

David Parkinson: Tack, Frank Sinatra, för att du delade med dig av din historia. Det har varit en ära att ha dig här.

[LÅNG APPLÅD]

[STUDIOMUSIK TONAR UPP]

SLUT.