Att nå stjärnorna kräver mer än bara drömmar

[STUDIOMUSIK]

[APPLÅDER]

David Parkinson: Varmt välkommen, Neil Armstrong! Det är en stor ära att ha dig här med oss idag.

[LÅNG APPLÅD]

Neil Armstrong: Tack så mycket, David! Det är en fantastisk känsla att vara här.

David Parkinson: Jag tänkte att vi skulle börja med att prata om din barndom. Hur var det att växa upp i Wapakoneta, Ohio?

Neil Armstrong: Wapakoneta var en trevlig plats. Inte för stort, men tillräckligt för att ge mig en känsla av gemenskap. Jag minns att jag alltid var fascinerad av flyg. Jag brukade stå vid fönstret och titta på flygplan som flög förbi. Det kändes som om jag ville vara där uppe bland molnen.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är intressant. Flygplansintresset låter som en tidig förebild. Hade din familj någon påverkan på dina drömmar?

Neil Armstrong: Absolut! Min pappa arbetade inom flyg och min mamma uppmuntrade alltid min nyfikenhet. De stödde mig i allt, och jag kände mig alltid trygg i mina drömmar. De lärde mig att det är viktigt att sträva efter det man älskar.

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: Det är vackert. Och när vi pratar om drömmar, när insåg du att du ville bli astronaut?

Neil Armstrong: Det var nog under tonåren. Jag minns den första gången jag såg en rymdfärd på tv, det var en livsförändrande upplevelse. Det kändes som att hela universum öppnade sig. Jag insåg att jag skulle göra allt för att en dag få uppleva det själv.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är verkligen inspirerande. Men var det någon gång du kände rädsla för att nå dina mål?

Neil Armstrong: Självklart. Rädslan är en del av livet. Jag minns mitt första flyg som pilot. Det var nervöst! Men jag lärde mig att använda rädslan som en drivkraft istället för att låta den stoppa mig. Det är viktigt att konfronterar sina rädslor.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Så intressant! Och så småningom kom ditt genombrott. Hur var det att vara en del av Apollo-programmet?

Neil Armstrong: Det var överväldigande. Att vara i träning och förbereda sig för månfärden var en upplevelse som få kan förstå. Det krävde så mycket fokus och disciplin. Men i slutändan var det värt det, för när jag faktiskt satte foten på månen… det var en dröm som blev verklighet.

[APPLÅDER]

David Parkinson: Jag kan bara föreställa mig känslan av att stå på månen. Men vad kände du att framgången kostade dig?

Neil Armstrong: Framgång kommer med sitt pris. Tidigt i min karriär insåg jag att jag skulle behöva offra mycket, som tid med familjen och vänner. Det var inte alltid lätt. Att vara i rampljuset kan vara ensamt ibland.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det är en viktig påminnelse. Och när man pratar om ensamhet, var det något du kände efter din berömmelse?

Neil Armstrong: Definitivt. Efter Apollo 11 var det en stor omställning. Jag gick från att vara en del av något så stort till en mera privat person. Det var en utmaning, och ibland kändes det som om ingen riktigt förstod vad vi hade upplevt.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Många människor hyllar dig som en hjälte, men har du någonsin känt att du blivit missförstådd?

Neil Armstrong: Ja, ibland. Många tror att vi bara flög till månen och tillbaka. Men det var så mycket mer än så. Det var ett internationellt samarbete, en vetenskaplig prestation och ett steg för mänskligheten som helhet. Det är svårt att förklara alla nyanser av den resan i media.

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: Det kan jag förstå. Finns det något du ångrar, något du skulle ha gjort annorlunda?

Neil Armstrong: Om jag skulle ha gjort något annorlunda? Jag kanske skulle ha öppnat mig mer om mina känslor. Ibland var jag för fokuserad på uppdraget och glömde att dela med mig av mina tankar med de närmaste. Men i det stora hela skulle jag nog säga att jag är stolt över vad jag åstadkommit.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Kloka ord. Finns det några hemligheter eller saker du sällan pratar om?

Neil Armstrong: Jag skulle säga att jag är en ganska privat person. Jag har alltid värderat mitt privatliv högt. Men ibland tänker jag tillbaka på hur viktigt det är att vara öppen och ärlig om våra känslor – speciellt i svåra tider.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Tack för att du delar med dig av din historia. Nu, kärlek. Vad betyder kärlek för dig?

Neil Armstrong: Kärlek är grunden för allt. Utan stöd från mina nära och kära skulle jag aldrig ha kunnat åstadkomma det jag gjort. Kärlek ger oss styrka och mod att följa våra drömmar. Det är något vi alla behöver.

[APPLÅDER]

David Parkinson: Vackert sagt. Nu, när vi talar om livets stora frågor, hur ser du på dödlighet?

Neil Armstrong: Dödlighet är en del av livet. Vi alla har våra egna resor, och det är viktigt att göra det bästa av den tid vi har. Jag tänker ofta på hur vi människor är kopplade till varandra, och hur vi kan påverka världen även efter vår tid här.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Och vad hoppas du att människor minns när de talar om dig i framtiden?

Neil Armstrong: Jag hoppas de minns mig som någon som vågade drömma stort och som strävade efter att göra de drömmarna till verklighet. Jag hoppas att de ser värdet av att arbeta tillsammans för att nå gemensamma mål.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Innan vi avslutar, jag har en sista fråga. Vilken människa, levande eller död, skulle du helst vilja äta middag med?

Neil Armstrong: Jag skulle nog säga Leonardo da Vinci. Hans nyfikenhet och kreativitet har alltid fascinerat mig.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Varför just honom?

Neil Armstrong: För hans förmåga att kombinera konst och vetenskap. Jag skulle vilja veta hur han tänkte och skapade sina idéer.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Vilken fråga skulle du ställa?

Neil Armstrong: Jag skulle fråga honom hur han hanterade sina egna tvivel och rädslor.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Och vad hoppas du att han skulle svara?

Neil Armstrong: Jag hoppas att han skulle säga att mod och nyfikenhet går hand i hand. Att man aldrig ska sluta utforska och ställa frågor.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Om människor nämner ditt namn om hundra år… vad hoppas du att de säger?

Neil Armstrong: Jag hoppas de säger att jag bidrog till att göra världen lite mer magisk och att jag inspirerade andra att följa sina drömmar.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Tack för dessa underbara insikter, Neil. Det har varit en ära att ha dig här.

[LÅNG APPLÅD]

[STUDIOMUSIK TONAR UPP]

SLUT.