Det handlar om att tro på sig själv

[STUDIOMUSIK]

[APPLÅDER]

David Parkinson: Varmt välkommen, Muhammad Ali. Det är en stor ära att ha dig här idag.

[LÅNG APPLÅD]

Muhammad Ali: Tack, David. Jag är glad över att vara här.

David Parkinson: Låt oss börja med din barndom. Hur var den? Vad minns du mest?

Muhammad Ali: Jag växte upp i Louisville, Kentucky. Det var en tid av enkelhet, men också utmaningar. Min far var en tecknare och min mor var hemmafru. Vi hade inte mycket, men vi hade kärlek. Jag minns att jag älskade att lyssna på historier från min pappa. Han inspirerade mig.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Det låter som en stark grund. Har din familj påverkat dina val i livet?

Muhammad Ali: Absolut. De lärde mig att alltid tro på mig själv. Min far sa alltid: ”Du kan bli vad du vill, bara du jobbar hårt för det.” Det är en läxa jag alltid har burit med mig.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Berätta om din första dröm. Vad ville du bli som barn?

Muhammad Ali: Jag ville bli boxare. Jag minns att jag såg en match på TV och blev fascinerad av hur två män kunde kämpa så intensivt. Jag ville vara en av dem. Jag började träna tidigt och det blev snart min passion.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Vad skrämde dig mest som ung?

Muhammad Ali: Jag tänker ofta på rädslan för att misslyckas. Jag ville alltid vara bäst, men rädslan att inte leva upp till förväntningarna var stor. Men jag lärde mig att använda den rädslan som drivkraft istället.

[LÄTT SKRATT]

David Parkinson: Wow, det är en stark inställning. Ditt genombrott kom tidigt i din karriär. Kommer du ihåg det ögonblicket?

Muhammad Ali: Ja, jag minns det som igår. Det var när jag vann OS-guldet 1960. Det kändes som om jag hade nått toppen av världen. Jag var stolt, men också rädd för vad som skulle komma härnäst. Jag visste att det var bara början.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Framgång kan vara en dubbel-edgad svärd. Vad kostade framgången dig?

Muhammad Ali: Det kostade mig mycket. Jag missade viktiga stunder med min familj. Det fanns alltid press och förväntningar. Det kan vara ensamt när du är på toppen. Jag saknade ibland det enkla livet, när jag bara var Muhammad, inte boxaren.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Och ensamheten kan vara svår. Har du någon gång känt dig missförstådd?

Muhammad Ali: Ja, många gånger. Folk förväxlade mig med min persona. De såg bara boxaren, inte människan bakom. Jag ville alltid förändra världen, stå upp för rättvisa. Men ibland kan det vara frustrerande när folk inte ser det.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Har du några ånger i ditt liv?

Muhammad Ali: Alla har ångrar, men jag ser på dem som lärdomar. Jag önskar att jag hade spenderat mer tid med min familj. Kanske varit mer öppen om mina känslor. Men jag har alltid försökt göra det bästa av det jag haft.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Finns det hemligheter som du sällan pratar om?

Muhammad Ali: Ja, ibland gör jag det. Jag har haft mina strider, både i ringen och utanför. Att kämpa med hälsan, med rädslorna. Ibland kändes det som jag gick ensam, men jag har alltid haft min tro att hålla mig uppe.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Kärlek har alltid varit en stor del av ditt liv. Vad betyder den för dig?

Muhammad Ali: Kärlek är allt. Utan kärlek, vad har man egentligen? Den ger styrka. Jag har älskat och blivit älskad, det är den största gåvan. Min familj, mina vänner, min tro – de är allt för mig.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Dödlighet är något vi alla tänker på. Hur förhåller du dig till din egen dödlighet?

Muhammad Ali: Jag har alltid varit medveten om att livet är kort. Jag hoppas att jag lämnar ett arv av kärlek och styrka bakom mig. Det jag gör nu, mina handlingar, kommer att leva kvar.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Om människor nämner ditt namn om hundra år, vad hoppas du att de säger?

Muhammad Ali: Jag hoppas att de säger att jag var en man som stod för det han trodde på. En man som ville göra världen bättre, oavsett vilka hinder han stötte på.

[TYSTNAD]

David Parkinson: Avslutningsvis, om du kunde ha middag med vilken människa som helst, levande eller död, vem skulle du välja?

Muhammad Ali: Jag skulle vilja äta middag med Martin Luther King Jr.

David Parkinson: Varför just honom?

Muhammad Ali: För att han var en så stark röst för rättvisa. Jag skulle vilja höra hans tankar om kampen för frihet och jämlikhet.

David Parkinson: Vilken fråga skulle du ställa?

Muhammad Ali: Jag skulle fråga hur han kunde fortsätta kämpa i motgångar.

David Parkinson: Vad hoppas du att han skulle svara?

Muhammad Ali: Att alltid ha tro och mod att fortsätta framåt, oavsett vad.

David Parkinson: Tack, Muhammad. Det har varit en stor ära att ha dig här. Din berättelse inspirerar så många.

[LÅNG APPLÅD]

[STUDIOMUSIK TONAR UPP]

SLUT.